Det är konstigt...

Jag har letat efter  ork och tid till att  börja skriva dagbok/blogg, för att orka med vardagen lite bättre, liksom "ventilera" mig. Men det tog tills jag kraschade i väggen innan jag fann den tiden...

Just nu ligger jag i soffan och vilar medans mamma har åkt dem 4 milen hit för att ta över eftersom, jag helt enkelt inte klarar mer...

Problemet..? Att ha fruktansvärd smärta! En smärta som molar, sticker, bränner och flyttar sig runt i  hela kroppen hela tiden. En smärta, som känns som att ha tandvärk i hela kroppen, som om nån gett mig blåmärken överallt, en smärta, som när den är som värst, som nu, gör mig totalt utslagen.. och att sen samtidigt orka ta hand om hushållet och min dotter, det visade sig vara mer än t.om jag klarade av. Oftast kan jag hantera "den" rätt så bra med värktabletter, men nu har inte ens detta fungerat, så nu har jag blivit sängliggandes.

Mycket av den situationen jag befinner mig i nu är mitt eget fel... Jag valde att visa upp (och försöka vara) den "duktiga Kajsa", där jag är världens bästa hemmamamma som klarar allt och inte klagar inför en själ. Där ingen vet att jag tillbringar många kvällar åt att gråta över hur mitt liv har blivit tack vare värken. Andreas (min sambo) säger att jag på ett vis får skylla mig själv att ingen förstår hur ont jag har (inte illa menat av honom) , då jag alltid ska visa mig så duktig och stark inför alla utom honom,. Och han har rätt. Hur ska nån kunna förstå mig när jag bara biter ihop och tvingar kroppen att klara mer än den egentligen inte gör...

Många förstår inte hur ont jag egentligen har, och det gör mig ledsen och frustrerad... Men samtidigt... Hur ska dem kunna veta det?! Jag visar ju aldrig upp sanningen..  Dem dagarna då dem inte ser mig, är ju dem dagar jag är värst och spenderar hemma, DÅ ser ingen hur illa det egentligen är.

Jag klandrar ingen att dem inte förstår mig. Jag har ju visat upp en lögn, en fasad, där jag klarar allt, säger att allt är bra när det inte är det. Där jag alltid säger när nån frågar hur jag mår att "jo,tack, det är bra"...

Bra...? Jag kan inte ens längre minnas när det var bra. Jo, min dotters födelse.. Hon är det bästa, det mest underbaraste som någonsin kommit in  i mitt liv   !!! Och det är tack vare henne som jag kämpar vidare...

Denna månaden ska jag upp för ny bedömning av FK också. Och när som helst kan det komma ett brev där det står "Försäkrings kassan avslår din ansökan om hel sjukersättning". Om det händer då vet jag inte vad som kommer hända mig... Då ger jag upp. Det är som att man inte har rätten att va sjuk i detta landet längre... Inte rätt att  va svag. Dem starka väljs ut, dem ska jobba, men finns det nån stackare där ute som inte orkar jobba, då lägger vi så mycket press på den personen att han/hon till slut inte orkar kämpa mer, utan går med på att jobba bara för o få slippa bråket, stressen och kampen mot/med med FK..

Ingen kan förneka att det har gått så långt... Man läser nästan varje dag om folk som blir illa behandlade av FK. Man måste va frisk för o få va sjuk...

Hur fasen ska jag, i min situation ORKA kämpa mot FK? Kan inte dem kämpa MED mig istället...

För ett drägligare liv...

 

Tess

14 maj 2010 15:47

Jag känner igen mig. Man visar upp en mask för alla utom den närmaste. Man ska vara duktig och samtidigt måste man kämpa mot folk som inte tror att man mår dåligt (vilket man, precis som du skriver, bidrar till själv när man håller sig bättre än man är). Väntar också på besked från FK. Det är över 2 veckor försenat nu. Fick avslag första gången och orkade inte fortsätta kämpa. Har skrivit fullmakt till mamma och ett ombud nu, det tipsar jag dig om ifall det går så illa men hoppas förstås på att du får godkänt vid första ansökan!

http://highlandertess.blogg.se

 

Anna

14 maj 2010 20:34

Jätte bra skrivet.. Styrkan får vi av våra barn.. :) Man får hoppas att de i framtiden kan finna bättre medeciner som kan ta kol på värken helt.. :) Du är stark Kajsa, å starkare blir du för varje dag.. Kram på dig

 

AstaLena

15 maj 2010 00:01

Vad kan vi göra? Bara be om hjälp, jag vet att det är svårt jag är likadan själv.
Vi passar gärna Annie,om hon nöjer sig med oss.
Eller om det är något annat vi kan vara till hjälp med.
Kramar från mej o pappa

 

lizzie

15 maj 2010 15:39

tycker du har en asa bra blogg !! fortsätt så pöss lizzie !

http://lizziethebest.bloggplatsen.se

 

Kajsa själv

15 maj 2010 19:55

Tack så mycket =)! Ja, jag försöker iaf, men när kroppen skriker av smärta så är det svårt. Och att inte sen få sova eftersom smärtan gör att man aldrig kommer ner i djupsömn är hemskt! Men däremot är jag inte emot mediciner på det viset. Finns det hjälp att få, så tycker jag man ska ta den ;)!
Tack igen!
Kram på er!

 

Kajsa själv

15 maj 2010 20:00

Tack kära lizzie =)!! Det värmde hjärtat att höra =)! Ska kika in din blogg med :)! Hoppas du fortsätter läsa min =)!

KRAMIZZ!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

(Insändare till Arvika nyheter)   Taxichaufförer- Ni är livsfarliga!!   Jag är så fruktansvärt trött på att inte lagen verkar gälla för våra taxichaufförer i detta landet? Vad ger er rätten att riskera andra människors liv när ni kör om i li...

Jag är så förbannat trött på folk och läkare som inte tror att man har så ont man säger att man har   !! Träffade en sån läkare idag igen..Var inne för andningssvårigheter som jag haft ett par dagar nu, och det visade sig att atman kommit tillbaka så...

Ja, så var det en ny vecka då! Men det förändrar tyvärr inte att min smärta just nu har varit outhärdlig. Den sista veckan har varit hemsk helt enkelt. Det gör t.om ont att ha på mig för trånga kläder så jag får gå i mjukiskläder. Men som tur är så h...